det är sjukt. Dagarna gick så fort. Kändes nyss som jag vi var nere i Göteborg och var hur glada som helst för när vi skulle komma hem var det peace and love. Och nu är det över. Men jag ser det posetivt, för jag vet vad jag önskar i julklapp och jag vet vad jag har att längta efter.Alla dagarna var sjukt bra på egna sett. Men skedde lite problem också som jag ska förtränga med alla andra fina minnen vi har nu.
Melissa var nästan en av dom bästa. Hon är så bra och fin, ja allt.
Hennes texter tar kol på en verkligen. Allt passar verklige in i allt. Jag trodde jag hade börjat förtränga dig men jag lurade nog mig själv mest bara. För jag faller alltid tillbaks till samma punkt jag var i när det var mars. Dom vill inte försvinna. Betyder det något? Jag hoppas det leder nånstans. För jag vill inte ha dig i huvudet längre. Jag kommer ihåg alla saker allt.
Vågar jag berätta nångång. Jag vill inte chansa. Men jag vet att jag behöver dig. (jämt)
Du fick förstor del i mitt liv, du tog över allt annat i min värld. Allt slog dig, det vara bara du du du du överallt jag såg så såg jag dig, jag tänkte på dig. jämt. Jag vet att jag måste ge upp och börja på nytt men jag kan inte släppa dig. Jag är kvar än. Du har gått vidare, du har flyttat härifrån till en annan stad. Vi kanske inte ses mer. Vi kankse inte ses som vi gjorde förut. Den lycka vi dela med varandra. Jag vill dela den med dig igen. Du vet inte hur jag mår. Jag har sagt att jag mår bra och att jag har kommit över dig men jag ljuger för dig. För jag orkar inte veta att du blir ledsen när jag säger så. Vi båda vet hur vi mådde, du mår bra men jag är kvar än där.
Som sitter tyst på nått café, ingen får ju se att han är gift och hon är fri.
Jag kommer aldrig radera våra minnen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar