fredag 11 juli 2008

Inget vet hur det är och se henne sådär

känslorna och rädslan kom krypandes till mig. inforamtionen som kom tog hårt. Kunde inte fatta att det hände. Det kunde inte hända dig men det hände ändå. Det rasade och jag lika så, många rasade den kvällen. Jag ramlade ner för trappan, jag kunde inte gå för smärtan var för stor. Tårarna rann sakna ner för när jag tänkte på det verkligen kunde hända. Om en dag kankse det hade varit försent. Kankse inte hade du varit här nu du kankse hade varit där och tittat. Att se smärtan ta över allt. Smärtan tog över mig när jag såg dig.
Jag läste smset och allt rasade igen men vi både visste igentligen hur fel det var. Vi vet hur mycket vi tycker om varandra. Vi vet hur mycket vi har kvar.
Ingen vet hur det känns att nästan ha förlorat sin bästa vän på sjukhuset.
Ingen vet hur det känns att förlora sin ögonsten på en dag.
Ingen vet hur det känns att få sin finaste häst såld på en vecka.
Ingen vet hur det känns att förlora sin släckt på en kort tid.
Ingen vet hur det känns att vara ett offer för nån annans smärta.
Ingen vet hur det känns att ha en sådan hemlighet.
Ingen vet hur det känns att sakna några så djupt.
Ingen vet hur det känns att ha en sådan fin vän.
Nej inget vet förut jag.

Inga kommentarer: